albylien.net/b

Eftersom vissa har problem med att inse hur viktigt ISBN-nummer är, så tänkte jag visa varför jag bråkade så mycket angående böckerna jag köpte.

Ovan ser ni de böcker som listades på litteraturlistan vi fick från skolan. Det som listas är böckernas ISBN13-nummer, men vissa ställen, som tex AdLibris skriver ut både ISBN13 och ISBN10.

Problemet uppstod när säljaren uppgav att hon sålde rätt upplaga, då hon uppgav den senaste upplagans ISBN10-nummer i sina annonser. Eftersom jag studerar på distans, med flexibel kursstart, med elever från hela Sverige, så har inte jag någon annan att låna böcker av. Jag kan inte låna böcker eller kopiera, biblioteket har inte de senaste upplagorna och både prov och studieguide utgår ifrån de nya upplagorna.

Utdrag från studieguiden:

Det låter tokhårt, men det är det också. Till viss del, förmodligen, för att det är LiberHermods som har hand om kursen, och det är Liber som ger ut böckerna. De lär ju tjäna en hel del på att kräva de senaste upplagorna.

Men en hel del nyttigt har faktiskt tillkommit. Både i Levande Texter och i Den Levande Litteraturen.

Skulle vara lite jobbigt att intensivläsa en kurs, utan klasskamrater, med fel böcker när man har cirka en vecka på sig per enhet.

Säljarens böcker:

Adlibris böcker:

Fler bilder här, för den nyfikne.

Det trodde ni inte va? Men jo, det är bäst att historien får en upplösning.

Vi kan börja strax innan hennes blogginlägg, för att hålla ordning:

Där kommer pengarna in på kontot. Okej, nu hoppar vi framåt i historien. Hennes blogginlägg är postat, fullt av lögner och skit och hennes vänner sitter där och håller med henne. Känns ju så lagom kul när hon ljugit ihop saker. Jag postar min kommentar, sparar som PDF och skriver min post. Sen går jag till ett annat forum, där jag redan från första misstanken om lurendrejeri postat om saken. En del av dem blir arga, eftersom de inser ju att det hon gör är att sitta och ljuga, så de postar arga kommentarer. Det var inget jag uppmanade dem till, och jag är förvånad att jag lyckades hålla mig såpass svordomsfri.

Efter 12-15 kommentarer, minst 10 av dem arga så försvinner helt plötsligt blogginlägget och alla kommentarer. En av de roligaste kommentarerna var en av hennes vänner som först hävt ur sig elaka saker om mig och sedan återkommer för att läxa upp andra med “om man inte har något snällt att säga så kan man vara tyst”.

Det kanske inte känns så roligt att sitta och ljuga och sen få mothugg. Det är kanske lite pinsamt.

Oh well. Fick SMS från posten. Mina böcker från Adlibris hade kommit. Tog med mig hennes böcker eftersom jag har ju fått tillbaka mina pengar och nu skulle hon få sina böcker. Väl där blir jag informerad av postkillen att jag inte kan posta böckerna till henne i ett likadant kuvert som de kom i (stl L, upp till 2kg). De väger nämligen för mycket. Alternativet, enligt postkillen, är att betala frakten på 145 kronor. Då blir det ett postpaket.

Det förklarar varför hon inte skrev någon avsändare på sitt paket. Det fungerar nämligen så att om det inte står någon avsändare så får mottagaren betala en avgift för att hämta ut felfrankerade brev och paket. Mellanskillnaden på portot, plus en expeditionsavgift. Dvs, om posten hade kollat så hade jag fått betala extra.

Jag tänker inte posta något utan avsändare. Jag tänker inte betala en massa extra enbart för att jag vill vara ärlig och lämna tillbaka hennes böcker. Jag tänker inte stå där när säljaren hävdar att hon inte fått något paket. Jag går hem igen och kollar upp mina alternativ.

Schenkers PrivatPaket verkar mer rimligt för att skicka ett paket. Tyvärr tar det 3-7 arbetsdagar beroende på postsortering, men jag fick inga extrapengar för portot, så det är vad det blir. Jag lägger en beställning, och skriver ut adresslappar och kvittenspapper. Eftersom klockan redan är ganska mycket så struntar jag i att posta det samma dag.

Dagen efter, den 24/9, så går vi iväg till Schenkers ombud. Innan har vi sett till att paketet är väl igentejpat och med så lite överflödigt emballage som möjligt för att få iväg det så billigt som möjligt.

Fler relevanta bilder finns här.

Vi lämnade in paketet, fick kvittensen underskriven och stämplad (bra med ett paper-trail):

Jag mailade inte säljaren. Efter att ha sett skiten hon skrivit om mig och efter att ha behövt krångla så mycket så struntar jag i det. Varje gång jag har mailat henne tidigare har det ju klagats på att jag “trakasserat” och “hotat” henne, så ett enkelt mail med paketnumret skulle väl räknas in som det också.

Däremot tänkte jag vara vänlig nog att inte posta något som kunde identifiera paketet, paketets nummer och var det hamnade innan paketet kommit fram. En del ombud är ju mindre nogräknade och lämnar ut vad som helst till vemsomhelst utan ID. Men idag, sex dagar efter paketet postades, så kom det äntligen fram till ombudet:

Där ser man också att min beställning gjordes den 23/9 och att paketet lämnades in den 24/9, så det är inte som att jag har slöhållit på något av ilska.

Fick mina böcker från Adlibris idag, så i morgon börjar allvaret. I morgon är eventuellt min lärare tillbaka också, så det blir rätt bra planerat. Egentligen börjar inte kursen förrän den 29/9, men om jag börjar nu så har jag tio dagar på mig istället för fyra dagar. För uppdrag 1 skall nämligen följande göras:

• s85-128, 184-198 och 214-224 i Handbok i svenska språket
• s1-31 i Den levande Litteraturen
• s11-50 i Levande texter
• Ett valfritt antikt grekiskt drama

Och det är enbart det som skall göras innan inlämningsuppgiften, som jag inte ser fram emot. Där skall man bland annat berätta om sitt möte med en karaktär från ett grekiskt drama (troligtvis det man valt att läsa). Jag vet vad jag skulle kunna skriva, men det skulle nog inte lämpa sig som inlämningsuppgift…

Fick ett förslag om att skriva om Hippolytus och mitt försök att ragga på honom.

Igår mailade jag säljaren angående ansökan om stämning. Hon har på något sätt fått för sig att jag hotar och trakasserar henne genom att 1) försöka få tag på henne via telefon (hon har aldrig svarat) och 2) säga att jag ska polisanmäla henne (gjort) och säga att jag ska lämna in en stämningsansökan (inte gjort). Jag tycker inte något av det faller under hot eller trakasserier. Det är inte att trakassera någon att försöka få tag på dem.

Vi försökte ringa säljaren den 14/9, sen på söndagskväll anmälde jag henne. efter det har jag skickat två mail till säljaren. Ett den 15:e september om att jag polisanmält henne, och ett den 22:a september om att jag tänker stämma henne i tingsrätten. Det sista svarade hon t o m på. Hon gick med på att betala tillbaka 440kr (det jag betalade henne + halva returfrakten).

Mina utgående mail i Gmail

Jag tycker självklart att det är rätt bra, för då slipper jag lämna in en ansökan om stämning. Jag hade fyllt i och skrivit ut den, men nu är det bara att slänga den.

Det jag däremot inte tycker är bra är att säljaren sitter och ljuger på sin blogg:

I den “bruna flodens” mörka skogar

…bor det verkligen dårar. Ja, ivf två stycken. En kvinna och hennes man. De har trakasserat mig i snart två veckors tid. Vad handlar det om då? Jo, två st begagnade svenska böcker till B-kursen på komvux.    

Jag la ut en annons om att vilja sälja mina böcker på nätet. Kvinnan i fråga hörde av sig. Även 7 andra individer hörde av sig och ville köpa böckerna, men hederlig som jag är så beslöt jag mig för att hålla vad jag lovat till kvinnan som hörde av sig först. Det skulle jag aldrig ha gjort (misstag nummer ett). Hon sätter in pengar på mitt konto och jag skickar iväg böckerna. Efter två dagar hör hon av sig angående att hon fått böckerna och pga att det blivit nåt fel. De böckerna hon fått av mig är av en nyare upplaga och hon ville ha den gamla. Jag förklarade för henne att det inte var någon fara om det hade blivit nåt fel av den här sorten, för när jag pluggade på komvux (relativt nyligen) så hade vi i klassen både de nya och de gamla upplagnorna och det fungerade fint. Iom att de inte är någon större skillnad på dem. Innehållet är det samma förutom att det är skillnad på två stycken i vardera bok och hon lätt kan kopiera dessa få sidorna från någon annans bok ifall hon behöver dem.

Detta går inte an. Nu vill hon häva köpet. Hon kan inte ha den nyare versionen. Honmåste ha den gamla. Detta mailet svarade inte jag på; det var fredag och att ta hand om detta på helgen fanns inte på min världskarta. Det får vänta, tänkte jag.

Hon framställer sig själv som den personen som inte gjort något fel i alla fall. En sak som jag tycker är lite underligt är att hon drar in K i det här. Han har aldrig mailat henne eller dylikt. Det enda är att det är han som officiellt står på telefonabbonnemanget… vilket förklarar det mystiska telefonsamtalet där en kvinna ringt fel och undrade i vilken stad hon hamnat. Hur ofta ringer man fel till ett helt riktnummersområde? Det var nämligen K som svarade när fru felringare ringde.

Nåväl, ni som läst min Helgon-post om ärendet och på ett annat forum där jag sitter, eller kanske t o m min tidigare bloggpost i ärendet inser ju att den version hon ger inte stämmer. Jag har ingenting att dölja här, jag har kopior av alla mail, SMS, annonser och allt möjligt jox eftersom jag samlade ihop det inför polisanmälan.

Tyvärr kunde jag inte hålla mig, och kommenterade faktiskt hennes post. Här har ni min kommentar, ifall den mystiskt skulle försvinna:

Min kommentar i hennes blogg

Som tur är så levereras de nya böckerna, med samma ISBN som hon sålde enligt sin annons från Adlibris idag:

Böcker från Adlibris

Idag ska jag skicka tillbaka hennes böcker i alla fall. Jag vill inte dra ut på ärendet i onödan. Kan ju passa på att göra det när jag hämtar rätt upplagor på posten, från Adlibris.

Nu har jag fyllt i en ansökan om stämning. Tänkte ta och posta den i morgon, så man får någon fart på det här ärendet.

Ett år sen. Hon har blivit så stor. Nu är hon en dagistjej och allt.

Såhär blir det när Lo får välja kläder helt själv. Blingo och Meandi i en salig röra.

Nu har jag äntligen sett “Serenity”. För ett par år sen gjorde jag ett halvhjärtat försök att se “Firefly”, men eftersom jag somnade så sköts den planen upp ett bra tag. “Firefly” var definitivt inte lika bra som “Buffy” eller “Angel”, men helt klart godkänt. Den här gången såg jag dem dessutom i den ordning det var tänkt att se dem. Sist började jag på helt fel avsnitt, och då blev det ju som det blev också. Ett av de stora problemen med “Firefly” var att man inte fick nog med tid. Det kändes som att det fanns en hel del historia som man inte fick se någonting av och som aldrig fick tid att utvecklas. Men det var ju mer FOX’s fel och troligtvis inte en svaghet hos Joss.

Serenity var en helt okej film. Att se den direkt efter man plöjt serien gjorde dock att filmen gav ett rätt glättigt intryck och att saker kändes rätt underliga, men efter den första timmen så märktes det inte av. Som vanligt med Joss, en massa frågor efter vad som inte kändes som ett riktigt slut.

Slutkommentaren blir väl: Sevärd, men når inte upp till “Angel“ eller “Buffy“. Får hoppas på ”Dollhouse“.

Jag har blivit lurad. Jag har skrivit om detta på ett forum jag besöker och på helgon, så om du besöker något av de ställena så är det här enbart gammal skåpmat för dig. Som inte alls många vet så ska jag tillbaka till skolbänken snart. Har nämligen listat ut, lagom till 10-årsjubileumet av den tilltänkta studenten, att det finns fördelar med att ha ett fullständigt gymnasiebetyg. Man kan t ex söka in på universitet, högskola och ta med det i sin CV. Jag har visserligen studerat på universitetet, men det var med dispens, och det gäller enbart på det universitetet och för grundbehörigheten och det kommer man inte långt på.

Nåväl, tillbaka till det som skapat rubriken. Hur jag har blivit lurad.

Eftersom K också studerar, om än till något vettigare än slutbetyg, så har vi tvingats införskaffa en hel del kurslitteratur. Hans litteraturlista kom ca 10 dagar innan kursen drog igång så där fanns det inte läge att försöka få tag på böcker begagnat. Det vill säga, hans böcker blev väldigt dyra. Cirka 1500 kronor dyrare än vad vi hade räknat med och budgeterat för. Det fanns dock relativt gott om tid för mig att införskaffa de böcker jag behövde.

Sagt och gjort, jag gav mig ut för att hitta de böcker som jag behövde för att läsa Svenska B, på gymnasienivå. Surfade in på kurslitteratur.se och sökte på de ISBN som skolan tillhandahållit. Hittade en del träffar och priserna var ca 100-150kr billigare än helnytt från Adlibris. Jag slängde iväg en del mail. Ett av dem gick till någon som skrivit “Om annonsen finns kvar så är boken kvar” och jag skrev “Jag vet att det är onödigt att fråga, men finns boken kvar?” i mitt mail och fick till svar “boken är såld”. … Humor.

(listan anger böckernas ISBN13, men annonsen nedan listar böckernas ISBN10)

En av mina träffar var en person som sålde två av de tre böckerna jag behövde. Smidigt tänkte jag, då sparar jag lite på frakten. Slängde iväg ett mail och fick senare svar. Hon skulle kolla upp hur mycket frakten blev. Hon återkom efter ett par dagar och vi kom överens om att jag skulle köpa böckerna av henne och betala frakten (vilket jag ser som självklart). Jag förde över pengar, hon svarade att pengarna kommit fram och att böckerna var skickade. Nu kommer det som blir lite knepigt. I vanliga fall när folk blir lurade vid internetköp så handlar det ofta om att de aldrig får varan. De kanske har betalat för en bärbar dator, men får hämta ut en tegelsten. I de flesta fall så får de inte något att hämta ut alls. Men jag fick faktiskt böckerna på posten.

(Säljarens annons med ISBN10 listat)

Problemet var att det var fel böcker. De hade samma titlar, men det var helt fel upplagor. När det gäller kurslitteratur så skiljer sig faktiskt innehållet mellan upplagorna. I mitt fall så hade det tillkommit flera nya saker som vi skulle gå igenom och som fanns i de nya upplagorna. Jag fick de äldre upplagorna, men hade betalt säljaren för de nya upplagorna hon annonserat ut. Jag mailade henne angående detta, frågade om hon gjort något fel, typ lagt dem fel. Alla kan ju göra misstag. Jag bad att få häva köpet, då säljaren faktiskt levererat fel vara. Jag erbjöd mig t o m att betala hälften av returfrakten, för som sagt, alla kan ju göra misstag. Vi skulle förlora ca 30kr var på affären, men det är inte så jättemycket.

Boken “Den levande litteraturen” när den hamnade i min brevlåda:
​
Enligt kurslistan och annonsen:
ISBN10: 9121211035
ISBN13: 9789121211038

Boken “Levande texter” när den hamnade i min brevlåda:
​
Enligt kurslistan och annonsen:
ISBN10: 9121211043
ISBN13: 978912121104

Säljaren hade slutat svara på mail. Säljaren tog bort alla sina annonser från kurslitteratur.se. Säljaren hade inte skrivit någon avsändaradress, och hade inte lämnat något telefonnummer eller något sätt att få tag på denne. Ägaren av kurslitteratur.se kunde inte ge mig några uppgifter som jag inte redan hade. Som tur var så har jag ibland svart bälte i Google och hittade säljarens adress och mobilnummer.

Jag skickade ett enkelt SMS där jag bad säljaren sätta in 440 kronor på mitt konto, (350kr för böckerna, 60kr för frakten och 30kr för halva returfrakten) samt att ge mig hennes hemadress så jag kunde skicka tillbaka hennes böcker. Hon svarade med att hon inte hade något öppet köp och hon hade sålt böckerna i befintligt skick. Befintligt skick tror jag bara innefattar skicket på varan och inte själva varan. Jag svarade att hon sålt en felaktig vara enligt köplagen och att jag hade rätt att häva köpet. I retur fick jag att om jag ville häva köpet så fick jag stå för returfrakten samt posta böckerna med postförskott, så skulle jag få pengar när hon hämtat ut dem. Men hallå. Så kan man inte göra. Varför skall jag betala för att säljaren sålt något hon inte har? Varför skall jag förlita på mig på att hon överhuvudtaget hämtar ut dem?

Hennes svar gjorde mig arg och jag ville nu ha 470 kronor tillbaka. Jag vill inte betala returfrakten för någon som medvetet försöker lura mig. Jag hotade med att polisanmäla henne. Hennes svar på det blev i stort sett “Jag bryr mig inte och det stod inget i annonsen om ångerrätt”. Efter det ringde jag polisen.

Det var söndagen den 14/9. På måndagen åkte jag in till polisen med en hel bunt dokumentation. Bilder på hennes annonser, alla mail, alla SMS, böckerna och allt möjligt. Jag lämnade in det och sen mailade jag säljaren och berättade att hon var polisanmäld. Något som hon tycker är roligt. Jag hyser dock inte särskilt stora förväntningar för att polisen kommer lägga ner någon tid på ärendet, inte ens när de har all bevisning. Bedrägligt beteende är inte särskilt högprioriterat, och säljaren verkar inte ha samvete eller på något sätt bry sig i vad hon har gjort.

Några som däremot gör någonting åt det är tingsrätten och kronofogden. Jag har varit i kontakt med en konsumentvägledare som försäkrade mig om att jag har rätt i det här ärendet. Själva biten med köplagen gör ju att det är ett civilrättsligt mål, så om polisen inte orkar bry sig om bedrägeribiten så har jag den civilrättsliga delen. Det som händer är att man lämnar in en ansökan om stämning till tingsrätten och lämnar in all bevisning och sen fattar de beslut. Med tanke på all bevisning och vad konsumentvägledaren sade så lär det inte vara några problem alls att få igenom det här. Det smarta är att jag under “yrkanden” kan kräva att svaranden betalar mina ev rättegångskostnader, även ansökningskostnaden… vilket jag självklart kommer göra. Hoppas säljaren tycker att det är värt allt bråk.

När jag har en dom från tingsrätten så kan jag kräva att kronofogden driver in pengarna. Visst, jag kommer inte få tillbaka mina pengar särskilt snabbt… men ändå. Jag hatar folk som gör så här. Det är för många som kommer undan med ett sånt bedrägligt beteende. Det är bara läsa på Flashback. Småbedrägerier är lukrativt, då många människor helt enkelt inte anmäler när det gäller mindre summor, och polisen har inte tid att prioritera det.

Jag har tid.

Har haft paus hela sommaren. Har helt enkelt haft bättre saker för mig. Loppisar, besök under Storsjöyran, åtskillga små utflykter till gungan bakom grannhuset och sånt där spännande. Införskaffat en tvättmaskin…

Nu börjar vi om på nytt.