albylien.net/b

Så kom då den 6/5. Dagen började med att gå upp vid sex för att gå igenom alla prylar en gång till. Läste självklart fel på busstidtabellen, så det blev lite “stå ute i kylan” i onödan, men jag diskuterade SJ/SAS med en annan fel-läsare så det gick. Tog mig in till stan och väntade på flygbussen samtidigt som jag spelade in Lars Vegas Trios framträdande i RixFM med iPhonen.

Flygplatsen var lagom händelselös förutom att jag såg en person jag tyckte att jag kände igen. Kunde dock inte placera honom riktigt. Boardade planet och flygresan var exakt en Lars Christmas lång. Väl framme på Arlanda uppstod förvirringen då jag insåg att de hade byggt om en hel del sen jag sist var där, dvs ehm.. sju år sen? Såg den där igenkända personen igen och frågade honom om vägen till flygbussarna. Han såg ju så snäll ut och jag kände igen honom så det kunde ju inte skada.

Träffade André ett par timmar, alltid intressant med vänskapsrelationer där det går år emellan gångerna man ses. Vid 17-tiden så begav jag mig bort mot Slussen och tittade lite i skivbutiker, Granit och PocketShop. Precis när jag bestämt mig för att jag skulle gå upp till Mosebacke för att vänta och rundar hörnet vid Waynes/Designtorget så stöter jag på Janne. Intressant att vandra runt i Stockholm halva dagen och den första man känner igen är en av anledningarna att man åkte dit till att börja med. Pratade lite kort och sen frågade han om jag ville följa med in på Waynes och fika. Jag hade inget bättre för mig, så jag tackade ja.

Det är både roligt och pinsamt att bli igenkänd, med namn och allt av personer som är ens “idoler”. Tro det eller ej, jag är ingen crazy stalker. Inne på Waynes var nämligen alla andra i bandet, det vill säga Martin, Erik, Lars och Anders. Anders reagerade med “Men det är ju du!” och det förklarade varför jag kände igen den där personen på flygplatsen. Det var ju Anders.
Fegade ur lite och frågade Janne om det var okej att jag satt med dem, jag har nämligen problem med att tränga mig på sådär, men han svarade ungefär “Om det inte var det så skulle jag aldrig bett dig följa med”.

Sagt och gjort, betalade Stockholms-priser för fika och satte mig där med dem. Det var jättekul, även om jag borde tygla min naturliga lust att prata med folk jag egentligen inte känner. Så där satt vi och de pratade och jag lyssnade mest, men kom även med några små inflikningar. Efter ungefär en timma så var det dags att dra sig tillbaka till Mosebacke för gänget och så skedde. Vilket var tur, för jag hade nog gått vilse annars, men nu hade jag ju bra guider.
Träffade massa trevligt folk där jag stod längst fram vid scenen. Maïa från Skucku, Fredrik och Johannes från Göteborg med de fina tröjorna, Kina-Anders (som enbart jag kallar honom) och flera andra. Det var en jättebra spelning och det är nästan så man borde starta en grupp med “Survivors of Mosebacke 2009″.

Efter spelningen så var det signeringsdags och folk köpte skivor till höger och vänster och jag lovar att om det hade funnits t-shirts så hade de sålt som smör i solsken. Fick Eriks soloplatta och singel signerat vilket gjorde mig rätt glad, även om det gav plus på stalker-kontot.

Jag och Maïa stod och pratade ett tag innan det var dags att bege sig till Slussen och kvällens uppraggade sovplats. Vinkade hejdå till Janne och fick en kram (<3) men jag ville inte störa de andra, då de verkade vara upptagna med sitt.

Maïa vinkade av mig vid Slussen och jag begav mig iväg till Västberga och Anders Hultman med familj, som uppenbarligen bor i ett jättestort hus. Satt och pratade en del innan det blev natt på riktigt (01). Slockande rätt snabbt och vaknade rätt tidigt för att inte missa planet hem. Krångel med flygbussen och dylikt gjorde att det blev gratis och som tur så hann jag i tid till planet… där jag återigen träffade Anders. Han måste tro att jag verkligen är en stalker, men jag skyller på att jag valde den billigaste avgången som fanns.

All in all, det var jättekul. Underbart. Awesome. Ja, jag sliter ut de orden, men det finns inget bättre sätt att beskriva hur det är att se Lars Vegas Trio.