albylien.net/b

Inte trodde jag att en liten amatörundersökning kunde påverka ens åsikter i så stor mån som det faktiskt har gjort. Jag gick in i projektet med en rätt positiv syn på fildelning av musik och på piraters betalningsvillighet. Jag antar att en hel del människor som inte pysslar med musik, annat än att lyssna på den, är som mig. Vi har aldrig egentligen funderat på hur mycket som krävs, hur det går till och när musiker egentligen får betalt.

Musiker/artister får betalt när deras produkter säljer. Det är inte som ett vanligt jobb, där du arbetar åtta timmar om dagen och får en månadslön. Som låtskrivare kan du sitta och skriva låtar bäst du vill, timme ut och timme in och det ger ändå inte några pengar innan du får en låt som säljer. Med säljer menas att det spelas i radio, tv, folk köper skivor, betalar för att ladda ner den eller går och ser spelningar. Om inte låten säljer får de inga pengar, så enkelt är det.

Jag vet inte, det känns en hel del som synen på musiker är att de ska underhålla oss, vi ska få ta del av underhållningen (= deras arbete) gratis och att vi kanske, kanske kan tänka oss att ge dem en liten slant för att visa vår uppskattning. Vi kanske borde införa detta för andra yrkesgrupper också, så får vi se när allt kraschar.

Har läst så många argument som inte utgår från någon sorts verklighet alls. T ex att musiker kan ju få ett instrument av sina föräldrar, redigera/mixa/producera med gratis-program och ljudisolera med äggkartonger. Ja, och kirurger kan vässa matknivar och sy ihop med björntråd också. Det kanske blir någon slags acceptabelt slutresultat, men det blir definitivt skillnad i kvalité.

Här är faktiskt “fildelning=stjäla”-argumentet gångbart. För något måste det ju vara som gör att vi inte stjäl varor i butiker men inte tvekar när det gäller att ladda ner det. Är det som är digitalt inte lika mycket en vara, en möjlighet till inkomst som ett fysiskt objekt? Ja, jag är medveten om att alla nedladdningar inte skulle motsvara ett köptillfälle, men jag vill hävda att en del av nedladdningarna faktiskt innebär ett uteblivet köptillfälle.

Jag har ett eller två bra exempel på det faktiskt och källan är mig själv. Pinsamma exempel, men det får gå ändå. För tio år sen när Bomfunk MCs var populära så skulle de spela på Grönan. Jag hade enbart hört radiohiten och tänkte gå på spelningen. Men det är ju alltid roligare om man kan låtarna och inte bara står där som ett förvirrat mähä, så jag fixade albumet och började lyssna. Det jag hörde var så oerhört.. ja, jag vet inte. Olyssningsbart. Jag gick aldrig på den spelningen och inte heller köpte jag den skivan.

Ett annant nyare exempel är Markus Krunegård. Hade hört den där vampyr-låten om och om igen på morgonen (frukost-radio) och tyckte den var bra. Lagom kaotiskt och fin helt enkelt. Så, Spotify fram och in med Krunegårdsskivan i playlisten. What… the… hell. Min första tanke var “Vad är det här? Vem har planerat den här skivan egentligen? Vem faan börjar med den starkaste låten och låter det fizzla ut till skit?”. Nu råkar det vara så att skivan inte är skit. Den är faktiskt riktigt bra. Det tog dock en hel del genomlyssningar innan jag insåg det. Jag tror bara den hade vunnit på att placera om låtarna på ett annat sätt. Nu är den placerad på min “köp snarast”-lista, men jävligt länge var den på “tur som fan att jag inte köpte den direkt när jag såg den på stan”.

Det är så mycket kostnader och tid involverat i att göra musik. Att folk inte inser detta och tycker att musiker borde leva på donationer/reklam ger mig viss ångest. Det blev så tydligt när jag faktiskt pratade med artister jag gillar som inte kan leva på sin musik. Många har “riktiga” 8-17 jobb, med familj och barn. De är ju inte nån sorts underhållningsmaskiner som existerar enbart för vårt nöje. De är vanliga människor (även om jag har svårt att se dem som oss vanliga dödliga ibland) som inte har tid, råd eller ork att underhålla oss om vi inte betalar för deras arbete.

“Men de kan ju ha spelningar” tänker du nu. Först och främst så bor vi i Sverige. Vi har inte nog med folk för att ständigt vara på turne. Finns inte nog med betalningsunderlag. Sen så kan man ju tänka såhär: Om folk är för snåla/inte har råd att köpa en skiva som ger en garanterad musikupplevelse när helst de vill, hur ska de då ha råd att gå på alla dessa spelningar som ger _en_ musikupplevelse vid _ett_ tillfälle? En skiva och en konsertbiljett kostar ungefär lika mycket. Sen, eftersom de inte tjänar nog på skivor så måste en hel del ha andra arbetsuppgifter. Det betyder att för att kunna göra spelningar så får de antingen sköta det på sin fritid eller ta ledigt från jobbet (= inkomstbortfall).

Nu har jag inte ens listat alla andra kostnader som finns som musiker, som instrument, gitarrsträngar, plektrum, studiotid, tekniker, instrumentfodral, mjukvara, förstärkare och allt möjlig som också kostar men ändå glöms bort.

Köp skivor. Gå på konserter. Se till så att de artister som just du gillar kan fortsätta göra musik.

Nu när svaren börjar komma in på min undersökning så ser jag en oroväckande trend. De flesta svaren pekar på att

1. de mindre artisterna blir visserligen spelade, men de tjänar inte särskilt mycket på det
2. de flesta får inte in något alls från sina fans, även om de har filer som man ladda ner och donera fritt för.

Kanske de flesta pirater är som mig? Jag köper fler skivor än vad jag egentligen borde och tänker därmed inte på att donera. Det vore ju väldigt olyckligt om de flesta pirater helt enkelt bara snackade om att de minsann skulle donera om de kunde, men sen aldrig gjorde det. Men Drougge då? Jag tror helt enkelt att Drougge fått in så mycket eftersom PirateBay-rättegången är ett hett ämne just nu. En engångsgrej, precis som Radiohead.

Hm. Jag kanske måste göra en annan undersökning om folk väljer att donera eller köpa skivor.

Ett litet hobbyprojekt jag kört igång går ut på att själv kontakta svenska artister jag gillar för att få deras åsikt vad som gäller fildelning. Jag har fått några svar, men vill ha in lite fler innan jag redovisar. Men nu till något relaterat…

Nämligen, vad ens personliga moral säger om följande:

1) Som de flesta vet så kan SVT inte visa “Trolltyg i Tomteskogen” längre, eftersom de inte vet vem som har rättigheterna. De har alltså filmen, men får inte visa den. Det är i år 20 år sen SVT visade den senast. Den är oerhört eftertraktad av folk som växt upp med den.

Den finns inte att köpa på DVD. Den finns eventuellt som gammal VHS, inspelad från TV på Tradera. Det finns som torrent. Så, vad gör du?

2) Du gillar en TV-serie som inte längre sänds i Sverige. Den repriseras friskt på amerikansk TV och vid förfrågningar till den svenska kanal som sände den tidigare får du till svar att de inte kommer sända den igen. Den finns inte på DVD ännu. Så, vad gör du?

Ibland tror jag helt enkelt att det är viktigare för vissa skådisar/artister att tjäna pengar än att bli sedda/hörda. Speciellt när det gäller serier/skivor som inte finns att köpa någonstans längre. Artisten tjänar inget om jag laddar ner, men artisten tjänar inte heller något på att jag köper en begagnad skiva på Tradera.

Jag vill betala för mig, så släng upp ett paypal-konto så löser vi det.